Buster

…det är min födelsedag!

Stort grattis till alla mina 8 syskon och till mig!

Idag har jag åkt runt hela Bjäre-halvön i ett enda stort födelsedags-ärevarv. Jag gick av bilen på väl valda ställen och markerade att jag varit där, så att alla områdets jyckar fick en chans att sniffa på chefens markering. Matte viskade något om att det även var konstrunda – men jag vet att det var mitt ärevarv vi åkte. Sen, när vi kommit hem gick vi en runda på stranden och jag hittade både en härligt doftande död sjöfågel att parfymera mig med och ett riktigt gott gammalt torskhuvud att tugga lite på. Matte var inte sen att slänga en massa pinnar i vattnet till mig, så att jag även fick mig en simtur. Hon klagade på att jag behövde få bort de äckliga dofterna. Ibland undrar jag vad det är för fel på mattes luktsinne…

Som avslutning på denna fantastiska födelsedag så lade matte ett riktigt långt spår på en åker och jag fick klafsa mig fram i en härlig lera, innan vi slutligen kom hem och jag fick födelsedagsmiddag bestående av ett ägg, lite keso, grönsaker och oxhjärta – för att lyxa till det hela ordentligt.

Nu ska jag sova på maten som kronan på verket.

Ligger och chillar på kudden på kontoret och skickar er alla en Glad Påsk hälsning!

Så har vi träffats igen och aktiverat oss själva och våra hundar. Denna gången på en Prova-på-Spår dag hos Petra Staaf i Rycketofta. 14 hundar och några fler hussar och mattar klafsade omkring i lervällingen och nosade upp köttbullar på fältet. Buster fick visa hur det gick till och jag blev imponerad av hur bra han spårade, trots det lååånga vinteruppehållet. ca 500 m spår tog han som om han aldrig gjort något annat. Lotta tog en fin bild på oss – se den och fler i galleriet:

Så har vi varit i Malmö och visat upp oss igen! Denna gången gick det inte riktigt lika bra som förra. Matte fick följa med in i ringen, eftersom Annie hade fullt upp med de busiga valparna. Det var en trevlig domare, som jag tyckte ganska bra om, så jag lät honom klämma och kolla tänderna och känna på min päls. Han tyckte också att jag hade ett trevligt temperament. Däremot påstod han att jag saknade förbröst och att jag fick karp-rygg när jag sprang. ALLTSÅ – likna mig vid en fisk, bara för att jag kände mig lite spänd i ryggmusklerna!  Hm… Nåja, jag fick en 2:a i alla fall, och det var andra som helt enkelt åkte ut, så jag är nöjd ändå.

Annars blev det en triumf för Kennel Aberlours – både BIR-valp, BIM-valp och BIM. Det var min kompis Ozzy som blev BIM – den lille slyngeln skötte sig exemplariskt och domaren älskade honom. Här ser ni honom och BIR: Zorrazo Pocahontas från Finland. (Henne gillade jag skarpt – hon luktade så gott!)

Foto: Björn Bäck

Grattis till alla Aberlours vänner och släktingar!

När vi kom hem somnade jag på mattan efter 2 minuter. Matte fick väcka mig när det var dags för kvällsmat och kvällspromenad. Det tar verkligen på krafterna att gå på utställning. Lååång väntan är det och inte får man leka och busa med de andra hundarna heller.

Nu längtar jag efter nästa söndag, när vi ska till Petra och lära alla slynglarna att spåra – det blir hårt jobb, men oj så kul!

Hej!

Vill bara påminna alla glada Perros att vi har en kul dag framför oss den 28e mars. Då kan man prova på att lära sin hund att spåra. Kostar 200,- per hund inkl. fika. Vi börjar 13.00 och håller på i ca 4 timmar. Medföljande utöver förare till hund betalar 25,- för fika.

Anmäl dig till Anna på anderssona@gmail.com.

Äntligen har vintern släppt sitt grepp om Skåne – i alla fall om Rydebäck! Igår satt vi på balkongen och njöt av +20 grader, sol och nästan vindstilla! Ja, matte njöt i solen och jag njöt på det fortfarande kalla betonggolvet under soffan i skuggan! Eftersom jag ska ställas ut i Malmö nästa helg så är jag för närvarande att likna vid ett pälsmonster och tycker att vintern gott kunde hålla sig kvar ett tag till. Det tycker INTE matte!

Året har annars börjat med en massa kul saker! Vi har träffat mina Perro-kompisar ett par gånger – en gång i Bruces Skog och en gång på Järavallen. Matte tycker jag är lite jobbig, eftersom jag blir så himla kär i någon av tikarna varje gång. Tyvärr betyder det att jag får gå i kort koppel, medan alla andra får springa runt och busa. Men enligt matte är det bra träning för mig… Hm!

Matte har även släpat med mig ut till Petra i Stora Rycketofta på en Gå-lös kurs. Anledningen till det är att hon tycker att jag tar mig lite väl stora friheter på promenaderna när jag skäller ut alla hundar vi möter eller går förbi. Hanhundsaggressivitet kallas det tydligen. Jag tycker själv att det inte är mer än rätt att jag får möjlighet att tala om för Rydebäcks byrackor att det faktiskt är jag som är herre på täppan!

Matte tycker väl att jag blivit lite duktigare, men att vi fortfarande har lång väg att gå.

En annan kul sak som ska hända är att matte har anmält oss till en tävling på Bjuvs Brukshundsklubb. Vi ska tävla i Appell – Spår den 5 maj. Så nu ska vi friska upp våra lydnads-kunskaper fram till dess. Spårningen har jag inga problem med – men lydnaden kan vara lite problematisk. Men matte tänkte att det spelar ingen roll om vi nollar på allt – bara vi vågar starta en gång och se hur det känns att tävla.  Jag tror matte är mer nervös än jag!

Sök-kursen med Ida på Vi2Hundcenter är avslutad och det har gått jättebra! Buster lyckades både med att hitta figuranten och att ta med sig rullen tillbaka. Sök känns som en roligt sysselsättning, men med nackdelen att man alltid måste vara minst 2 för att kunna träna – och dessutom gärna olika personer från gång till gång som figuranter.

Vi får se om vi tränar vidare på detta, men det lutar fortfarande mera åt spår-hållet.

Här är bilder på mig och Buster

Så, nu har vi varit sista gången på Viltspår-kurs med Bo. Det blev på självaste Lucia-dagen och Anneli (Izas matte) bjöd på hembakta lussebullar – med mandelmassa! Gott!!!

Alla hundarna klarade sina spår bra – Busters enda avvikelse var att han ville kolla vem som hade gått på gångstigen, precis bredvid sista vinkeln – men han gick tillbaka på spåret ganska snabbt. Spåren var riktiga anlagsspår, så nu ska vi bara vänta tills att helgerna har passerat, sedan bokar vi in Bo igen för ett riktigt anlagsprov.

Hade tänkt skriva lite om min Sök-kurs, som är slut nu, men det får bli nästa gång eftersom jag fortfarande väntar på bilderna från Ida på Vi2Hundcenter.

Istället får ni njuta av 2 snyggingar på lunch-promenad i förra veckan. Det är jag och min kollega – snygga Konga – på vallarna på Råå. Kongas husse Nestor och matte står ju i bakgrunden. Själv ville jag fram till fotografen, Kurt, och kolla vad han höll på med, men matte höll emot, för hon tyckte att det hade varit synd om bara svanstippen synts i bild…

Annars börjar det bli ganska lugnt på kurs-fronten nu. Bara avslutningen på Viltspårs-kursen som är kvar.

Hej alla vänner! Det var länge sedan jag skrev något i min blogg. I somras var det så skönt att vara ute hela tiden, så matte brydde sig inte om att ens ta med datorn till sommarstugan. Därför kom jag lite av mig att skriva. Sen när hösten kom så hade matte anmält oss till miljoner kurser, så då trillade vi i soffan varje kväll, istället för att sätta oss på kontoret. Men nu tyckte jag att jag hade lite att berätta, så därför blir det en liten komprimerad berättelse nu om vad jag haft för mig i höst.

Matte och jag har tränat det mesta i höst. Kantarellsök hos Ida i Mörarp, Agility hos Landskrona BK och Anki. Viltspår hos Bo i Hörby, Sök hos Ida i Mörarp och ovanpå det har vi också gjort ett MH. Agilityn är kul och jobbig – jag tycker det är kul och matte tycker det är jobbigt. Inte så mycket för att hon måste springa, utan för att hon måste springa efter mig när jag smiter för att skälla på någon av de andra hundarna. Viltspår tycker vi båda är jättekul och både matte och läraren Bo gav mig jättemycket beröm förra gången. Igår och i förrgår var vi på Sök-kurs hos Ida i Mörarp och där hade vi också en kurs i kantarellsök tidigare i höstas. Här är en bild på mig när jag spanar efter kantareller…

På kurs hos Ida i Kantarellsök

Ovanpå alla dessa kurser tog matte med mig till Landskrona BK och så gjordes det en MH beskrivning på mig. Matte sade att hon tyckte att jag reagerade ungefär som hon förväntat sig, möjligtvis med undantag av hanteringen. Jag vägrade nämligen låta testledaren röra mig – men så var han också 2 meter lång och jättestor.  Jag blev mest rädd för overallen som for upp ur löven och spökena skrämde vettet ur mig. Här ser ni min ”spindel”, för dem som vet vad det är.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer denna gången. Kram på er alla!