Sju sorger och åtta bedrövelser

Jaha, då har vi efter sju sorger och åtta bedrövelser som sagt, äntligen kommit till pudelns – eller i det här fallet perrons – kärna i Busters långa sjukdomshistoria.

I våras fick han återigen kramper på natten och när jag åkte in med honom och veterinären kände genom honom visade han smärttecken även högre upp på ryggen än vad han haft tidigare.

Vi tog beslutet att göra en magnetröntgen i kombination med en vanlig röntgen för att se vad som eventuellt förändrats sedan sist och för att veta hur vi skulle kunna behandla.

Resultatet blev att det visade sig att han har en disk  – mellan L7 och S1 – som buktar ut och trycker på nerverna. Mest på höger sida.

Ingenting högre upp på ryggen dock – så den smärtan han visade där var nog helt enkelt muskelsmärta, eventuellt beroende på att han går och spänner sig för att inte ha ont.

Tack och lov är han tillräckligt bra för att inte vara en kandidat för operation och med hjälp av anti-inflammatoriska tabletter i kombination med Gabapentin, som blockerar neurologisk smärta, så verkar det som om jag kan hålla honom i någorlunda skick.

Han ska dock helst inte gå i trappor, absolut inte krypa eller göra några hastiga rörelser, av typen hoppa, tvärstanna etc. Alltså är all boll och pinn-kastning totalförbjuden nu. Lyfter honom i och ur bilen gör jag redan och har gjort de senaste 2 åren.

Simning ska vi fortsätta med och när det gäller viltspårandet, så blir det uteslutande på plan mark där han inte måste klättra eller hoppa över hinder.

Bara koppelpromenader, såvida jag inte vet 100% säkert att han inte kan få korn på något att jaga dvs.

Det känns bra att veta nu vad som händer med honom, och framförallt ha verktygen för att hjälpa honom när han får ont.

Om vi har tur växer leden samman och det bildas bindväv runt disken, så att irritationen blir mindre och jag kanske kan ta bort tabletterna så småningom. Fram tills dess så blir det återbesök en gång i halvåret för blodprov så att jag ser att njurar och lever tål medicineringen.

 

Grattis på födelsedagen Buster!

Idag fyller Busterbuse 5 år!

Han har hunnit bli en – på vissa områden – mogen man som gillar sina rutiner.

Här är topp 3 på rutinlistan:

1. Morgonpromenad kl. 6  –  oberoende av om det är vardag, helg eller semester och oberoende av hur sent kvällsrundan gick.

2. Åka till jobbet med matte. Till nöds kan han tänka sig att tillbringa dagen hos mormor, om han blir lämnad där på vägen till jobbet. Att bli lämnad där vid andra tidpunkter stämmer inte med rutinen och gillas därför inte.

3. Lunchrunda kl. 12.00, men gärna tidigare vilket han försöker uppmuntra till genom att pipa eländigt och låtsas vara extremt kissnödig redan fr o m kl. 11. Ibland funkar det…

På andra områden lyser mogenheten med sin frånvaro, jag tänker då speciellt på hans 3 mjukisråttor från IKEA, som han älskar att leka med, och hans hysteriska glädje när han får gå ett viltspår, vilket resulterade i att han blev en sådan där champion 2012 och fick diplom från SKK i januari.

 

Hipp Hipp Hurra till mattes bäste gosegubbe!

 

Sommaren 2008

Sommaren 2008

IMG_2578flickr

Foto: Jeanette Svensson

IMG_2604flickr

Foto: Jeanette Svensson

Buster Buster_3 hemmavid_web

I väntan på viltspår

I väntan på viltspår

Snygge-Buster

Snygge-Buster

Även Buster fick midsommarkrans - men tyckte bara det kändes som ett konstigt koppel!

Även Buster fick midsommarkrans – men tyckte bara det kändes som ett konstigt koppel!

ska vi leka IMG_0860

 

GOTT NYTT ÅR 2013

Lunchpromenaden på stranden på Råå är en klassiker och en favorit - speciellt vid fint väder!

Lunchpromenaden på stranden på Råå är en klassiker och en favorit – speciellt vid fint väder!

Viola, min brorsdotter, har ett eget kramdjur, en hund som också den heter Buster. Gissa vem som är hennes favorithund?

Viola, min brorsdotter, har ett eget kramdjur, en hund som också den heter Buster. Gissa vem som är hennes favorithund?

Här är vårt egenhändigt tillverkade pepparkakshus. Gjort med färdigköpta plattor och monterat med lim. Med en massa kristyr så syns inte limmet! ;-)

Här är vårt egenhändigt tillverkade pepparkakshus. Gjort med färdigköpta plattor och monterat med lim. Med en massa kristyr så syns inte limmet! 😉

Vi skulle ta en bild framför den fina granen. Celine (systerdotter), hennes kompis Melissa, jag och Buster ställde upp oss. Buster kände för att ge Celine en puss istället!

Vi skulle ta en bild framför den fina granen. Celine (systerdotter), hennes kompis Melissa, jag och Buster ställde upp oss. Buster kände för att ge Celine en puss istället!

Så här fint blev det när alla skärpte sig!

Så här fint blev det när alla skärpte sig!

Det här lilla fina husdjuret flyttade in tillfälligt i kylen, innan det fick sätta livet till på nyårsafton och bli tillbehör till den gröna ärtsoppan. GOTT!!!

Det här lilla fina husdjuret flyttade in tillfälligt i kylen, innan det fick sätta livet till på nyårsafton och bli tillbehör till den gröna ärtsoppan. GOTT!!!

Buster – Svensk Viltspårschampion

Hurra, hurra, hurra!!!

Idag gick vi vårt 3:e öppet spår prov för domare nummer 3 och med de nya reglerna och Buster klarade utan problem sitt 3:e raka 1:a pris och kan därmed titulera sig Svensk Viltspårschampion!

Buster är klädsamt blygsam och låtsas som om det inte är en big deal, men jag som matte känner att jag ändå måste skryta lite…  🙂

Buster har hittat älgen och blivit Vilspårschampion!

Sista sommarbilderna

Nu har hösten gjort sitt intåg och inatt var det 0-gradigt även i Häljarp. Här kommer lite bilder från sensommarens aktiviteter.

Buster och jag har gått klart fortsättningskursen i Viltspår hos Ingela och Johan på Söderåsen. Vi har varit på uppföljning på spårkursen hos Jan Gyllensten en heldag i skogen på Järavallen och sedan har vi också vandrat runt Ven i söndags tillsammans med familjen Petersson och Celine. Det var blåsigt, men inget regn och vi kom hem riktigt trötta och nöjda.

Gotland

Susanne skulle till Gotland på hundutställning och Buster och jag blev medbjudna, tillsammans med Katarina och Zoë. Vi bodde kungligt i Susannes familjs stuga och njöt av att bara vara. Hundarna sprang fritt på den stora naturtomten och alldeles utanför grinden gick vi långa strandpromenader och bara njöt. En dag i Visby hann vi också med och Katarina och jag tog Zoë, Bella och Buster med oss på en rundtur på Fårö på lördagen. Vilket vackert ställe!

Promenad i Gånarp

Sådär var 6e vecka åker jag på massage hos Sussie uppe på Hallandsåsen i Gånarp. Buster får hänga med och så tar vi oftast en promenad i omgivningarna innan. Här är lite bilder från gårdagens runda i hällande ösregn…

 

Om kastrering

Buster kom till mig på halvfoder, med målet att han skulle gå i avel. Eftersom han friröntgades vid 1 års ålder (HD A_A), träffade han flera tikar under de 2 år som följde, men utan att något parningsförsök lyckades. För ett år sedan konstaterades att han har ett L7S1-syndrom i sista ryggkotan och att hans vänstra höft har HD E och i och med det var ju Busters avels-karriär definitivt avslutad.

På sista tiden har jag då och då funderat över om det kanske kunde vara en idé att kastrera honom, eftersom han ju aldrig kommer att få möjligheten att para sig igen.

Tack och lov hittade jag en sida med lite information, hos en uppfödare som jag respekterar, som definitivt har gjort att jag aldrig kommer att tänka tanken på kastrering igen.

 

Läs gärna själva: http://www.tussberget.se/kastrering/

Grattis Buster – du får behålla juvelerna!  🙂

 

Om att spåra i skogen med en Perro

Nu har vi varit några som gått teoridelen och praktikdelen av vår Spårkurs för Jan Gyllensten. Ytterligare några kommer att gå praktikdelen denna veckan och nästa och få sin dag i skogen.

Skogen i detta fallet är Järavallens Naturreservat söder om Landskrona. Jag, som tidigare försökt lägga spår på Järavallen insåg att jag hållt till på helt fel plats i parken. Söderut är det som gäller och där fanns ett nästan oändligt stort område med fina gräs och lövmarker – helt utan björnbärssnår!

På Sveriges Nationaldag samlades första gruppen redan klockan 8 på morgonen på stora parkeringen och vi begav oss med hundar och spårutrustning in i skogen. De fyra som inledde dagen var Björn med Neo, Pia med Thea, Helena med Rosa och Karin med Chico.

Alla 4 fick börja med att lägga ett spår på samma sätt som de brukar göra och därefter togs spåren i tur och ordning efter att de legat till sig lite. Alla 4 hundarna spårade jättefint, men glädjen inför att finna apporterna på det sätt som Jan beskrivit dagen innan, var det väl si och så med. Därefter fick alla lägga ytterligare varsitt spår med uppgiften att varje apportfynd skulle markera slutet på det spåret och att leka med hunden och apporten länge och få upp glädjen hos hunden. Först därefter startades ett nytt spår och så upprepades proceduren 3 eller fyra gånger. Jan poängterade också vikten av att veta exakt var man gått, för att på så sätt lära sig läsa hundens kroppsspråk och därigenom veta om hunden faktiskt gick i spårkärnan eller inte.

Vi som inte är så duktiga på att orientera oss i skogen insåg snabbt vikten av att ha många och väl synliga vimplar att märka upp spåret med! Karin hade de bästa: en strimlad orange reflexväst i klädnypor! Det kommer nog att strimlas reflexvästar både till höger och vänster efter detta…

Efter 4 timmar i skogen blev det 1 timmes paus med fika och då anslöt eftermiddagens deltagare: Hans med Ior, Kerstin med Casper, Ann-Christin och Peter med Neo och Martin med Affie. Alla dessa 4 hade anmält sig som nybörjare, även om Jan efter 4 klockrena spontanupptag (enligt Jan är upptagsfrekvensen ca 30% hos nybörjare) började tvivla skarpt på att dessa hundar aldrig hade spårat förr. Jag menade, som ivrig Perro-fan, att hunden helt enkelt är en född spårare och att 100% spontanupptag bara är normalt, men om sanningen ska fram var inte alla noviser. Ior t ex hjälper husse att driva rådjur vid jakten, Neo brukar med glädje leta familjemedlemmar i skogen och då kommer naturligtvis lite nosarbete in i bilden. Affie och Casper var kanske mer nybörjare, men ingen av hundarna hade tidigare spårat personspår.

En stor skillnad mot förmiddagen var att vid spårslutet på första spåret blev det verkligen leka av. Alla 4 hundarna blev vilda av glädje över att hitta sina favoritleksaker i skogen och det tjöts och skuttades vilt ute i skogen! Vilken drömstart dessa hundar får på sin spår-karriär!

Här kommer några bilder från dagen (vissa stulna från Björns blogg  www.backfamily.se):